Politiker ska vara mänskliga, inte felfria!

Politiker förväntas fatta beslut som formar vår framtid, men de är inte felfria – de är människor precis som vi. När vi kritiserar dem för små misstag riskerar vi att tappa fokus på de verkliga problemen. Frågan är inte om politiker ibland gör fel, utan om deras misstag påverkar deras förmåga att agera rättvist och opartiskt.

Foto: Verto

En politiker är någon som fått medborgarnas förtroende att fatta beslut om vårt samhälle. På nationell nivå handlar det om att skapa lagar, hantera statsbudgeten och forma landets framtid. För att göra detta krävs integritet och förmågan att agera i medborgarnas intresse. Men trots detta verkar vi ofta glömma en enkel sanning: politiker är inte robotar, de är människor. Och människor gör misstag. Frågan vi måste ställa oss är: var går gränsen mellan ett acceptabelt misstag och något som verkligen hotar demokratin?

De senaste veckorna har vi sett uppseendeväckande exempel på gränsöverskridningar. En gängledare inbjuden till Jimmie Åkessons bröllop. Socialdemokraterna som anklagas för att använda kriminella nätverk för att sälja lotter. Detta är inte små misstag, det är hot mot demokratins kärna. När politiker låter kriminella komma för nära, riskerar vi att beslutsfattandet blir korrumperat. När kriminella makter får inflytande över politiska beslut, talar vi inte längre om små övertramp, utan om allvarliga hot mot samhällsstrukturen. Detta är verkliga skandaler och de måste tas på största allvar.

Men mitt i dessa skandaler måste vi också kunna skilja på det som faktiskt är farligt och det som är mänskligt. Att Stefan Löfven köper en klocka i ett varuhus, att Ebba Busch går till Max efter Nobelfesten, eller att Tobias Billström inte betalar sin tv-avgift – är detta verkligen skäl till uppror? Det är inga exempel på moralisk korruption, utan snarare på att politiker, precis som vi andra, är människor med vanliga liv. Om vi börjar kräva att våra politiker inte ska leva som oss andra, fjärmar vi dem från den verklighet som de är satta att representera.

Politiker är inte felfria. Vi har alla brister, och det gäller även dem. Men om vi förväntar oss perfektion riskerar vi att skapa en politisk elit som är så långt ifrån vanliga medborgare att de inte längre kan representera oss. Politiker ska fatta beslut i folkets intresse, men hur ska de kunna göra det om de inte får visa mänsklighet?

Det viktiga här är inte små misstag, utan om dessa fel faktiskt påverkar politikernas förmåga att fatta opartiska och rättvisa beslut. Om en gängledare bjuds in till ett bröllop, eller om kriminella nätverk är anställda av ett politiskt parti, ja, då har vi ett problem. Då måste vi reagera. Men om en politiker tar en burgare efter en fest behöver vi inte höja på ögonbrynen. Sådana handlingar påminner oss bara om att politiker, trots sina ansvarsfulla roller, fortfarande är en del av samma vardag som oss andra.

Att granska politiker är nödvändigt, men det måste göras med eftertanke. Om vi blåser upp händelser som egentligen inte har någon betydelse för deras arbete eller beslut, riskerar vi att urholka allvaret i den granskning som verkligen behövs. Genom att skapa skandaler av småsaker flyttar vi fokus från det som faktiskt är viktigt. Låt oss istället hålla blicken skarp och fokusera på det som verkligen hotar vårt demokratiska samhälle.