Kan tonårspojkar gynnas av jämställdheten?
Bland tonårskillar råder en av de tuffaste sociala dynamikerna, där manlighet ständigt prövas och där feminism ofta betraktas med skepsis. Samhällets könsnormer påverkar både pojkar och flickor, men istället för att ifrågasätta dem söker många unga män förebilder i destruktiva ideal. För att bryta detta mönster krävs en nyanserad diskussion om jämställdhet – en där alla vinner på förändring.
Foto: Joshua Aragon
Det är få sociala miljöer som är lika komplexa och intensiva som de som finns hos ett gäng unga killar i 14-årsåldern. Här råder en av de tuffaste sociala dynamikerna, där skällsord och personliga påhopp – saker som i resten av samhället anses helt oacceptabla – är en självklar del av vardagen. Det är också en plats där unga män fortfarande utforskar och formerar sin manlighet, men utan att riktigt förstå vad manlighet egentligen innebär. Vad betyder det att vara man? Den unga pojken får sina svar genom samhällets normer, som dikterar hur han förväntas agera och vara. Dessa normer, om de bryts, kan leda till både verbala och fysiska påhopp. Och mitt i allt detta finns en negativ syn på feminism. Men hur har det blivit så att jämställdhet ses som något dåligt eller oviktigt?
För att förstå detta måste vi börja med att titta på den uppfostran som dessa unga män har fått. Från barnsben lär vi oss att jämställdhet, demokrati och individens rättigheter är självklarheter. Alla har rätt att forma sin framtid, oavsett kön, etnicitet eller bakgrund. Men verkligheten ser inte ut så. I vårt samhälle tjänar kvinnor i genomsnitt mindre, tar större ansvar för hemmet och har generellt sämre hälsa än män. Män, å andra sidan, presterar sämre i skolan, har större risk att råka ut för dödsolyckor på arbetet och har en högre självmordsfrekvens än kvinnor. Trots att vi ständigt pratar om jämställdhet, så är det ett ojämställt samhälle vi växer upp i. Detta får konsekvenser för oss alla.
Problemet ligger också i att många har svårt att se den diskriminering de själva inte är utsatta för. Samhället är tufft för alla, och diskussionen om vilken grupp som har det svårast – män eller kvinnor – är ständigt närvarande. Men trots att all forskning visar att det i grunden är en fördel att vara född till man, är det sällan detta tas upp. De motargument som ofta lyfts handlar om den press män känner kring att försörja och ta hand om sina familjer. Men det är just de traditionella könsrollerna som skapar detta problem. Om man istället såg manlighet som en mer flexibel och bredare kategori, skulle mycket av den press som män upplever kunna elimineras. Paradoxalt nog är det ofta samma personer som lyfter detta argument, som också motsätter sig att förändra eller utmana de könsnormer som skapar denna press.
I denna förvirrande värld måste unga män också hitta förebilder att se upp till. Redan från ung ålder förväntas de förstå vad det innebär att vara “en riktig man”. Och dessa förväntningar är ofta så starka att det inte finns något utrymme för att bryta mot dem – även om det är just detta som kan skapa lidande och förvirring. I en sådan förvirrad värld är det inte konstigt att en person som Andrew Tate får genomslag. Visst, han är en kvinnohatare, men han är också tydlig, bestämd och konsekvent. Han säger precis vad han tycker och saknar de motsägelser som präglar resten av samhället. Hans enhetliga bild av manlighet ger unga män något att hålla fast vid, även om det bygger på en farlig och snedvriden världsbild.
Nej, ungdomarnas bild av feminism är ofta inte särskilt utvecklad. Men det är inte heller 14-åringars uppfattning om världen i allmänhet. De flesta växer faktiskt ifrån den primitiva synen på feminism som finns i tonårsgängen. Det är här vi som samhälle måste vara med och tidigarelägga detta perspektivskifte genom att forma en mer nyanserad och öppen diskussion – en där jämställdhet ses som en självklarhet för alla, oavsett kön.
