Demokratin måste försvaras – ge unga makten att forma framtiden
Demokrati är ingen självklarhet. Den kräver ständig omsorg, engagemang och försvar. Trots det ser vi idag en oroande utveckling där ungas möjligheter att delta i samhällsdebatten och påverka politiska beslut försvagas. LSU:s senaste rapport “Ungdomsrörelsen i siffror 2024” visar att det demokratiska utrymmet för unga krymper, samtidigt som regeringens politik snarare försvårar än stärker ungas möjligheter att organisera sig. Det är inte bara ett svek mot den unga generationen – det är ett direkt hot mot demokratins framtid.
Foto: Adil Janbyrbayev
Den svenska ungdomsrörelsen samlar idag nästan 670 000 barn och unga i organisationer som fungerar som skolor i demokrati, där unga får träna sig i att ta ansvar, fatta beslut och påverka sin omvärld. Dessa organisationer spelar en avgörande roll i att fostra framtidens ledare, men i takt med att statsbidragen minskas och byråkratin växer blir det allt svårare för ungdomsrörelsen att överleva. LSU:s rapport visar att statsbidraget till barn- och ungdomsorganisationer har minskat med 77 miljoner kronor i realvärde sedan 2011, samtidigt som den administrativa bördan har ökat dramatiskt. För många organisationer betyder detta att mer tid går åt till att fylla i blanketter och försvara sin existens istället för att skapa engagemang och driva förändring.
Demokratin överlever inte på autopilot. Den kräver aktiva, engagerade medborgare som vågar utmana, ifrågasätta och förändra. Men just nu ser vi motsatsen – unga som vill organisera sig möts av stängda dörrar, växande misstro och en byråkrati som gör allt för att kväva deras engagemang. LSU:s rapport visar att fyra av fem ungdomsorganisationer upplever att deras demokratiska utrymme minskar. Samtidigt tvingas unga aktivister hantera en allt tuffare verklighet där hat och hot ökar, vilket får fler att dra sig tillbaka från det offentliga samtalet. Politiker som säger sig värna demokratin men samtidigt skär ner på ungas möjligheter att delta i den är inte demokratins försvarare – de är dess fiender. Att tala om vikten av ungas engagemang samtidigt som man gör det omöjligt för dem att verka är inget annat än hyckleri.
Vill vi ha en stark demokrati om 10, 20 och 50 år kan vi inte nöja oss med tomma fraser om ungas delaktighet – vi måste backa upp det med handling. Det handlar inte om symboliska satsningar eller projektpengar som försvinner vid nästa budgetförhandling, utan om att bygga långsiktiga strukturer där ungdomsrörelsen får makt, resurser och inflytande. Staten måste välja sida: antingen stärker vi demokratin genom att ge unga de verktyg de behöver för att organisera sig, eller så fortsätter vi på den inslagna vägen där civilsamhället kvävs av regelkrångel och ekonomisk osäkerhet. Demokratin kräver modiga röster – men då måste vi också ge dem en plattform att höras från.
En fungerande demokrati kräver att människor lär sig att delta, debattera och organisera sig. Att låta ungdomsrörelsen förtvina genom ekonomisk urholkning och ökad misstänksamhet är att underminera demokratins fundament. Frågan är inte om vi har råd att investera i ungas demokratiska engagemang – frågan är om vi har råd att låta bli.
Regeringen snackar om att värna demokratin, men just nu är det vi unga som tvingas försvara den – med bakbundna händer. LSU:s rapport är glasklar: ungas demokratiska utrymme minskar, och samtidigt skär staten ner på bidragen som gör det möjligt för oss att organisera oss. Det är ett aktivt val att göra det svårare för ungdomsrörelsen att existera. Ett aktivt val att strypa finansieringen. Ett aktivt val att låta banker godtyckligt neka föreningar konton. Vad sänder det för signaler? Att unga inte ska ta plats? Att vi ska vara nöjda med att sitta med tysta och låta andra fatta besluten åt oss? Glöm det.
Regeringen måste omedelbart höja statsbidraget till ungdomsorganisationer med 100 miljoner kronor och säkerställa en årlig uppräkning. Vi behöver slopa onödig byråkrati och garantera ungas rätt att starta och driva föreningar – utan att fastna i ändlösa pappersexerciser eller bankernas godtyckliga regler. Och framför allt: skolan och universiteten måste öppnas upp för det unga föreningslivet.
Utan unga i demokratin dör den. Jag vägrar stå och se på medan politiker sviker oss. Vill regeringen vara en garant för demokrati, eller vill de vara de som monterade ner den? Valet är deras – men jag kommer inte låta dem komma undan.
