Frihet är nyckeln till ett levande kulturliv

Sverige har en lång tradition av att främja kultur, men när byråkratin och regelverken tar över kvävs den spontana kreativiteten. Istället för att ge kulturen frihet att blomstra, stryps den av tillståndskrav och restriktioner. Om vi verkligen vill ha ett levande kulturliv, måste vi våga släppa kontrollen och lita på att människor själva kan skapa och uttrycka sig – utan statlig övervakning i varje steg.

Foto: Verto

När det kommer till kultur är det första många tänker på finkultur som opera, teater och konstutställningar. Det är visserligen viktiga kulturformer, men de talar till en smal och ofta privilegierad grupp av kulturvetare och självutnämnda experter. Vad som verkligen engagerar och berör en bredare del av befolkningen är något helt annat – den fria, spontana kulturen som uppstår på gator, i parker och på små oberoende scener. Tyvärr gör de många reglerna och tillståndskraven det allt svårare för just denna form av kultur att utvecklas och frodas fritt i Sverige. Om vi vill att kulturen ska vara levande och tillgänglig för alla, måste vi minska byråkratin och ge människor friheten att skapa och delta i kulturen på sina egna villkor.

Vi måste börja prata om vad frihet inom kulturen egentligen betyder. Det räcker inte att diskutera huruvida Kungliga Operan ska få offentlig finansiering eller om barn ska få tillgång till kulturskolor. Visst, de frågorna har sin plats, men om vi vill ha en levande och inkluderande kultur måste vi tänka större. Det handlar om hur vi bygger ett samhälle där kulturen kan leva och frodas fritt, utan att ständigt kontrolleras och begränsas av statliga byråkrater. Sverige behöver en kulturpolitik som litar på medborgarna och som tillåter spontanitet, kreativitet och självbestämmande – något vi är långt ifrån idag.

Låt mig måla upp en bild av ett alternativt Sverige, ett Sverige där kulturfrihet är mer än bara ett fint ord på papper. Föreställ dig att du går genom en park en sommarkväll och hör ett band spela. De har inte behövt gå igenom byråkratiska processer för att få stå där – de bara gör det, spontant. På andra sidan står en food truck och säljer både mat och öl, och människor kan dricka och njuta fritt utan att behöva oroa sig för alkoholtillstånd eller poliskontroller. Om några vill börja dansa, kan de göra det utan att riskera att myndigheterna stänger ner festen. Det här är en verklighet i många andra europeiska länder, men i Sverige? Här är det nästan omöjligt. 

Vi lever i ett samhälle där spontan kulturutövning i princip är förbjuden – särskilt om det finns alkohol inblandat.

Alkoholförsäljningen är inte bara en fråga för näringslivet, utan den är också central för kulturens överlevnad. Många kulturevenemang, oavsett om det är festivaler, konserter eller gatufester, är beroende av intäkter från alkoholförsäljning för att överhuvudtaget kunna existera. Men i Sverige är reglerna så hårda att det ofta är enklare att låta bli. Resultatet? Färre evenemang, mindre spontanitet och en tråkigare kultur. Staten har satt sig själv i rollen som den store förmyndaren, och det är som om makthavarna tror att de alltid vet bäst. I sin iver att reglera bort varje risk, varje möjlighet till missbruk, har de också tagit bort det som gör kulturen levande – glädjen, kreativiteten och friheten att skapa något utan att behöva be om lov.

Det här förmynderiet går längre än bara alkoholen. Ta till exempel dans. I Sverige finns det fortfarande regler som kräver tillstånd för att arrangera dans på offentliga platser. Att något så naturligt och oskyldigt som dans behöver statligt godkännande är absurt. Men det speglar ett större problem i det svenska systemet – en misstro mot individens förmåga att ta ansvar för sitt eget liv. Staten verkar tro att vuxna människor inte klarar av att hantera frihet, och därför lägger den hinder i vägen för varje form av spontan, folklig kultur. Det är inte bara onödigt – det är ett direkt hot mot det fria kulturlivet.

Titta på våra europeiska grannar. I många länder kan människor dricka alkohol fritt, spela musik utan tillstånd och hålla nattklubbar öppna dygnet runt. I dessa länder har politikerna förstått två saker som våra svenska makthavare vägrar inse: För det första, vuxna människor kan faktiskt ta ansvar för sina egna liv. De behöver inte en övervakande stat som stoppar allt som kan vara kul. För det andra, regler och byråkrati kväver spontanitet, och därmed också en stor del av den levande kulturen. Genom att skapa mer frihet får man ett rikare kulturliv och en gladare befolkning. Det är inte raketforskning, men det verkar vara något våra svenska politiker har svårt att greppa.

Om vi vill att kulturen i Sverige ska blomstra måste vi förändra vårt synsätt. Det handlar inte om fler regler eller förbud, utan om att skapa utrymme för människor att spontant uttrycka sig och bidra till kulturlivet. Kultur växer fram naturligt när människor får frihet att skapa och delta på sina egna villkor. Vi borde fokusera på att underlätta för kreativa initiativ, inte begränsa dem. Genom att släppa kontrollen och lita på individens förmåga kan vi skapa en levande kultur som verkligen inkluderar och berör alla.