Är frihetens ideal ännu värda att försvara?
Vilken roll har friheten i ett samhälle där den tas för givet? Är det så att vi har blivit för bekväma och inte längre ser hot mot friheten även när de finns rakt under näsan på oss? Adam Furustam, ordförande för LUF Örebro, skriver om frihetsbegreppets egenvärde och vikten av att försvara det.
Foto: Håkan Dalström
Friheten finns ständigt i vår tillvaro. I vissa fall gestaltad av möjligheten att fritt demonstrera mot ryskt barbari. I andra fall av mullrande JAS-plan som glider fram över riddarfjärden eller acceptansen i att vid pressade situationer, utan visum, besöka grannen i väst. Oaktat tappning omfamnar frihetens ideal ständigt vår vardag. Men trots att det låter idealt skapar dess närhet också en naiv trångsynthet inför dess hot. När visitationszoner införs, skärmtid regleras och repressiva åtgärder vidtas, lyfts knappt ett ögonbryn. Är det tecken på en liberal tillbakagång – eller enbart individens nonchalans inför samtiden?
Den pessimistiskt inställda hävdar förmodligen att det är en kombination. I land efter land tappar frihetens kämpar mark samtidigt som högerextrema, populister och illiberala krafter successivt dominerar både debatten och parlamentariska församlingar. Liberala kärnvärderingar urholkas och antal demokratier har länge haft en regressiv utveckling. Samtidigt röstar svenska väljare alltmer utifrån känsla och bestämmer sig ofta inte förrän dess att vallokaler öppnat. Men trots en lång negativ numerär utveckling är potentialen för ett liberalt genombrott i Sverige stort. Vi har enbart haft fokus åt fel håll.
När 1900-talsfilosofen Isaiah Berlin försökte definiera frihetsbegreppet gjordes det genom en distinktion mellan å ena sidan negativ frihet och å den andra positiv frihet. Medan den förra avser frihet från yttre tvång – fokuserar den senare på behovet av kompensatoriska segment såsom utbildning, sjukvård eller ekonomiskt stöd för att individen ska nå sin fulla potential. Trots att indelningen inte företrädesvis ska tolkas som en universell sanning – illustrerar den träffsäkert den liberala skolans bredd. Samtidigt är det sällan liberaler i en svensk kontext vågat lämnat boulevarden för att utforska skalans yttre extremer.
En sådan färd skulle kunna innebära två saker. Å ena sidan skulle det i landet lagom förefalla ologiskt. Att förespråka långtgående avregleringar, skattesänkningar och minskat statligt ansvar hade sannolikt inte mottagits väl på alla plan. För den skeptiska kan slutsatsen enkelt fastslås genom att skrolla in på tankesmedjan Timbros sociala medier och analysera utfallet när gig-jobb eller bostäder utan kök föreslagits. Å andra sidan gör den svenska rädslan för extremer att vi låter andra sätta agendan. I stället för att diskutera skolans avreglering, Arbetsförmedlingens nedläggning eller enorma skattesänkningar – styr obskyra kultur- och identitetsfrågor i stor utsträckning den politiska debatten.
Att inte kapitalisera på problemformuleringar gör att vi ständigt tvingas spela på motståndarens sida. Redan när loppet börjar ligger vi ett par hundra meter efter. Det innebär inte nödvändigtvis att vi ska ignorera de utmaningar som väcker känslor och engagerar väljare kring köksbordet. Men för att göra det krävs att lösningar formuleras som både har liberal grund och inte enbart är eko av Sverigedemokraternas redan antagna politik.
Inom samhällsvetenskapen delas samhället stundvis in i tre sfärer: stat, marknad och civilsamhälle. Medan staten drivs av tvång genom politisk reglering – drivs marknaden av individens egenintresse. Civilsamhället är dock ett område där den liberala potentialen ännu inte helt nyttjats. Anledningen är enkel. Sfären präglas i motsats till marknad och stat ofta av komplexa avvägningar där uppfattningar på den frihetliga skalan varierar kraftigt. Med normer, värderingar och upplevd samhällsnytta som ledord introducerar området till en djup djungel där frihetens ideal ständigt måste vägas mot varandra. Ska religionsfriheten exempelvis ha starkare grundlagsskydd än näringsfriheten? Och var går gränsen för demonstrations- och yttrandefriheten?
Litteraturen på området är av naturliga skäl knapp, men utforskas tämligen djupgående i statsvetaren Gina Gustavssons bok Det öppna sinnelaget - och dess fiender. Slutsatsen är dyster. Hon menar bland annat att frisinnade tappat sitt liberala etos och primärt fokuserar på frihetsmaximering utifrån dogmatiskt förhållningssätt. I stället för att förklara varför frihet är nödvändigt, intas en ofta monisk inställning till rationella ekonomiska beräkningar. Det märks inte minst genom de borgerliga partiernas kommunikation vid skattesänkningar. Ofta sprids avancerade diagram, uträkningar och citat från myndigheter eller forskare. Detta menar Gustavsson flyttar fokus från ett “öppet sinnelag” i form av eklektiskt urval av kulturella och personliga egenarter – till ett kyligt ideal utan hänsyn till moraliska principer. Till viss del finns här en poäng att hämta. Liberaler har under lång tid förbisett styrkan hos civilsamhället och spontant uppkomna sammanslutningar, till förmån för konflikten mellan marknad och stat. Problemet är att den tidigare både kan formulera svar på dagens och morgondagens frågor – medan den senare alltmer blivit ett faktum som redan idag får mer än tillräcklig uppmärksamhet. Som ungdomsförbund och framtida makthavare kan vi inte låta frihetens ideal gå om mistet, utan med hjälp av dessa verktyg skapa nya svar på nya utmaningar.
Nästa gång ett JAS-plan väcker liv i vår klarblå himmel och i kondensstrimmornas dis lämnar känslan av frihet – vill åtminstone jag känna trygghet i att dess ideal lever vidare och inte enbart blivit en parentes i historien. Friheten är inte enbart ett abstrakt begrepp för ideologiska nördar, utan en verklighet vi alla på daglig basis möter. Likt cykelns kedja är dess utveckling samtidigt i behov av kontinuerlig smörjning och i vissa fall total renovering. Låt oss tillsammans, som individer i ett kollektiv, axla ansvaret för att kommande generationer inte enbart ska uppleva dagens liberala bäck – utan även den å som självständigt flyter och ständigt breddas.