Kampen för allas frihet

När jag engagerade mig politiskt präglades liberalismen i Sverige av en generation färgad av ungdomsminnen av Berlinmurens fall, resor i det befriade Östeuropa och ett uppfattat löfte om att friheten, demokratin och kapitalismen skulle segra. Det var fantastiskt att få den generationen som mentorer, men deras upplevelser är inte våra. Vår generation är präglad av klimatkris, erövringskrig, populism, självsäkra diktatorer och en värld som blir mindre fri. Vår kamp är inte för en plats i det liberala segertåget, vår kamp är för att ge friheten plats att växa i en värld som alltmer vill kväva den. 

Foto: Centerpartiet

Det sorgliga faktumet är att världen blir mindre fri. För 20 år sedan levde ungefär hälften av världens befolkning i mer eller mindre fria demokratier. Idag gör 29 procent det. Och det är inte bara fria val som inskränks, utan också andra rättigheter och friheter – det oberoende rättsväsendet, yttrandefriheten, organisationsfriheten, äganderätten och rätten till sin egen kropp. Det är inte heller någon slump att det sker nu. Efter Sovjets fall fanns ett tydligt misslyckat alternativ till den fria demokratin färskt i minnet, det fanns demokratiska förebilder och ett tydligt tryck att stärka rättsstaten och demokratiska system. Nu, 33 år efter Sovjetunionens upplösning, har situationen förändrats igen. Den giftiga blandningen av en högerpopulistisk våg i väst, ett revanschistiskt Ryssland och Kinas ökande inflytande ger utrymme för en ny autokratiseringsvåg att svepa över världen. 

Vi oroar oss med rätta för de länder i väst som sjunker i demokratirankningar. Men lika oroande för demokratins framtid är att vi förlorar kampen i länder utanför Väst. Vi ser i det i medelinkomstländer som Indien, Turkiet och Brasilien, som alltmer kommit att domineras av så kallat starka män som utnyttjar religiös, nationalistisk eller ideologisk populism för att befästa sin egen makt. Vi ser det också i fattigare länder, där svaga rättsstater och demokratiska traditioner gör det lätt för auktoritära krafter att ta över. Och i den långa raden av ”failed states” och krigshärdar är det inte ens säkert att det finns en statsmakt som kan värna medborgerliga rättigheter. Där kan krigsherrar och terrorgrupper förtrycka människor mer eller mindre utan några spärrar. Utrymmet för alla de här krafterna ökar när världens demokratiska länder och världssamfundet är för svaga eller ointresserade för att hindra dem. Det är till viss del förståeligt att USA blir mindre intresserade av att agera världspolis. Och det är för mycket att hoppas på att FN genom något slags trollslag skulle bli mer effektivt och framgångsrikt i att värna de mänskliga rättigheterna. Så vad kan vi då göra för en friare värld? 

Sälj in frihetens fördelar. Anledningen till att Sovjet föll var dels att folk längtade bort från förtrycket, men kanske lika mycket att man längtade bort från armodet. Det var inte bara den politiska friheten som lockade, utan också jeans, coca cola och rock ’n’ roll. Den drivkraften är inte död, och en anledning till att autokrater vinner, från Beijing till Kampala, är att de hävdar att de är garanten för stabilitet och utveckling. Det är inte, och får inte, vara sant. Inget system kan garantera långsiktig välståndsökning för hela folket som den liberala demokratin. Och Sverige är ett av världens bästa exempel på det, även om vi ofta glömmer det. Vi gick från ett av världens fattigaste länder till ett av världens rikaste på 100 år. Och anledningen är att vi släppte folkets potential lös, och garanterade dess rättigheter. Folkskolan, näringsfriheten, landshypoteken och organisationsfriheten garanterade både grunden för demokratin och rekordtillväxt. Hjulen fortsatte snurra för att staten och rättsväsendet blev mindre korrupt och mer inriktat på att tjäna medborgarna. Vi har inte samma rekordtillväxt som mellan 1850 och 1950, men Sverige är fortfarande ett av världens bästa samhällen att leva i. Den välståndsresan kan andra länder också göra. 

Stärk alla goda krafter. Vi ser ofta på demokratisering som en skala där länder rör sig åt det ena eller det andra hållet. Verkligheten är mycket mer komplicerad. Vi har haft en tendens att kanske fokusera för mycket på val, och för lite på fungerande rättsstater och individens rättigheter och friheter. Men även när utvecklingen går åt fel håll kan det finnas möjligheter att stötta aktörer som kan bli en kraft för förändring. Vi behöver stötta ett oberoende rättsväsende, civilsamhällesaktörer, MR-förkämpar, journalister och alla andra som stretar emot det auktoritära på alla sätt vi kan. I det ljuset är det olyckligt att många demokratiska länder på olika sätt backat från åtaganden, skurit ned sitt bistånd och visar ett minskat intresse för omvärlden. 

Ta kampen mot diktaturerna. De stora diktaturerna i världen är en anledning till att demokratiseringen av världen har avstannat. Ett aggressivt Ryssland är kanske det mindre problemet globalt sett. Dess maktmedel består framförallt i att skicka vapen och legoknektar för att stötta upp auktoritära krafter. Förmågan att göra det minskar i och med kriget i Ukraina, men den försvinner inte. Kinas ekonomiska makt och inflytande i världen är mer oroande. I utbyte mot investeringar eller rena mutor tillskansar man sig inflytande över naturresurser och andra tillgångar. Man backar upp regimer som är villiga att spela på Kinas villkor, och målar upp sig som ett alternativ till det mer krångliga, egenintresserade och koloniala Väst. Villkoren för kinesiska investeringar är ofta mycket oklara, men strategin är framgångsrik. Vi behöver ta den direkta kampen mot diktaturerna, men också vinna den långsiktiga. Ryssland behöver förlora i Ukraina, så att det är tydligt att aggressiv expansionism inte lyckas. Vi behöver begränsa vårt eget beroende av Kina. Men vi måste också inse att Kina vinner påatt vi är en för dålig partner. Vi måste visa vad ökad handel, ökat utbyte och ökat samarbete med Väst kan ge. Och vi måste visa att det är en bättre deal. Då behöver vi gynna handel, investeringar och mänskligt utbyte, inte försvåra det.

Vi kan och ska lägga vår kraft på att bygga ett bättre och friare Sverige. Men vi får inte glömma bort att vi har ett ansvar att bidra till en bättre värld. Vi behöver inte leta efter vår tids frihetskamp. Den pågår just nu, hela tiden, världen över.