Individualisera föräldraförsäkringen och krossa patriarkatet
En liberal feministisk reformagenda bör bygga på liberala principer och mynna ut i reformer som sätter eld på patriarkatet. Det är dags att göra oss av med det statligt subventionerade patriarkala arvet - skriver Linus Wesslén.
Foto: Linus Wesslén
En bestående del av det svenska patriarkatet är föräldraförsäkringen, som är en avart av vår forna socialförsäkring. Sambeskattning både är och var ett dåligt påhitt som i stort avskaffades redan 1971, men i föräldraförsäkringen finns den kvar. Det blir vår tids liberala politikers uppgift att göra oss av med detta statligt subventionerade patriarkala arv.
Statistik från Försäkringskassan år 2024 visar på hur allvarligt det är ställt. Andelen nettodagar män tar ut är 30.9 % och andelen har hållt sig kring 30% i närmare sex års tid. Värt att notera i sammanhanget är att det är just 30% som i dagsläget är låst till vardera förälder. Den omskrivna positiva förändringen mot jämställda relationer i modern tid kan därför i bästa fall beskrivas som långsam men obefintlig. Män tar inte det ansvar de borde, för att det inte finns några krav på det.
I min ideologiska berättelse är en viktig liberal princip att individen är samhällets minsta enhet. Rättigheter och ansvar bör således tillfalla individer och inte kollektiv. Därför anser jag att dagens föräldraförsäkring, som sätter familjen som enhet framför individen, bör reformeras. Alla system där kvinnor ses som något närmare mannens egendom än individer bör höra till det förflutna. I dagens Sverige har de flesta statliga systemen individualiserats och det är hög tid att föräldraförsäkringen följer efter.
En annan viktig liberal princip för mig är att generösa statliga välfärdssystem bör komma med krav på motprestation – av den enkla anledningen att den goda effekten från välfärdssystemet bör garanteras. Målet med föräldraförsäkringen är att barn ska kunna knyta starka band till båda sina föräldrar och få en hållbar start i livet. Det är emellertid inget motkrav att dagarna delas lika mellan vårdnadshavarna. När statliga medel går till att försöka uppnå jämställda relationer för barnets bästa vore det rimligtvis också en god idé att faktiskt ställa krav på jämna uttag av dagarna i föräldraförsäkringen. Barn har rätt till två närvarande föräldrar som båda tar ansvar.
En tredje liberal princip som bör vägleda en jämställd reformagenda är att alla individer ska ha stor egenmakt och därigenom stora möjligheter, såsom att göra karriär. 2022 jämförde tankesmedjan FORES mammor och pappors inkomstutveckling efter det första barnets födelse. Resultatet bör skrämma oss alla. FORES visade att det tar sju år för mamman att återigen nå samma reella inkomst som före barnets födelse, medan pappan under samma tid har ökat sin inkomst med hela 26 procent. Det ojämställda uttaget av föräldraförsäkringen ger kvinnor en lägre livsinkomst, vilket i tur påverkar deras pensioner. Vi får alltså en livslång statligt finansierad systematisk ojämställdhet i Sverige.
Slutligen bör allt liberalt refomskapande inbegripa pragmatism och en tilltro till starka samhällsinstitutioner. Därför bör forskning, såsom den vetenskapliga studien “Child Penalties Across Countries: Evidence and Explanations” (Kleven et al. 2019) som visar på att den systematiska och könsbaserade ekonomiska ojämlikheten börjar vid det första barnets födelse, mana alla oss liberala reformvänner till handling.
Att individualisera föräldraförsäkringen vore en reell och viktig frihetsreform där individen tilldelas både sin beskärda del av ansvaret och sina rättigheter. I mitt liberala samhällsbygge subventioneras inget patriarkat av skattekronor. Kvinnor ska aldrig cementeras fast i en beroendeposition och barnafödande bör alltid innebära ett ansvar som delas lika mellan föräldrarna.
När vi tillsammans krossar patriarkatet, låt föräldraförsäkringen stå först och låt oss individualisera den för allt vad frihet och jämställdhet är värt.