Du fjällhöga nord

De svenska fjällen utgör en naturupplevelse olik alla andra. Men kan den enorma turistindustrin vara sin egen största fiende? Och hur kan människor samsas om ett område där bristen på bebyggelse och mänsklig etablering utgör själva anledningen till att de är där?

Foto: Wikimedia Commons

Du tysta, du glädjerika sköna. Det är nästan 160 mil mellan Treriksröset allra längst norrut och Smygehuk i södraste Skåne. På de 1572 kilometerna hinner man utforska alla möjliga olika sorters natursköna områden. Blommande rapsfält i Skåne och vildskogar fulla med liv och grönska. Men de mer unika naturupplevelserna finns i svenska fjällen. På vintern erbjuder de en möjlighet för långa dagar i skidbacken för att på sommaren förvandlas till vandringsområden vars like är svåra att hitta någon annanstans. För den som vill ha en naturnära upplevelse har Sverige nästan allt, men det kommer inte utan sina problem. Turistandet i de svenska fjällen ställer höga krav på de aktuella markområdena, kanske såpass mycket att det förstör det som alla kommer dit för att uppleva. 

När många människor vill vara på samma ställe samtidigt så uppstår komplikationer. Per Olov Wikberg från Fjällsäkerhetsrådet uppskattar att drygt 500 000-800 000 personer besöker de svenska fjällen varje sommar. Av dessa hanterar Svenska Turistföreningen ungefär 119 000 gästnätter på sina fjällstugor och stationer. Det är just vid dessa fjällstationer som det tenderar att vara problem. Framförallt vid de stugor som ligger i den så kallade Jämtlandstriangeln har det uppstått konflikter. Det eskalerade under hela förra året och slutade med att STF valde att stänga en av de fyra fjällstugorna man hade i området. Det kom efter en lång tid av högljudd kritik från framförallt de samebyar som finns i området. De menar att det kommer alldeles för mycket turister, vilket har väldigt stor påverkan på deras renskötsel. De här fjällstugorna är inte helt oproblematiska även om man bortser från de problem de orsakar för den samiska befolkningen i området. Bristen på infrastruktur kräver till exempel att mat till stugornas restauranger flygs in med helikopter. Man kan fråga sig huruvida det är nödvändigt med flådiga vinpaket och två- eller trerättersmenyer långt uppe på fjället. Helikoptertransporter släpper ut väldigt mycket växthusgaser i förhållande till hur mycket de kan transportera. 

Fjällstationerna har också tidigare utgjort potenta smitthärdar. Förra året härjade en smittsam magsjuka på fjällstugan i Nikkaluokta där cirka 200 personer vistades. Många människor i trånga utrymmen gör att det är svårt att isolera de smittade och således drabbas hela stationen. 

Detta, bland mycket annat, gjorde att STF tillslut stängde den uppskattade fjällstugan Gåsen. I 100 år hade den tjänat som knutpunkt för vandrare men nu bedömde STF att dess påverkan på närområdet var för stor. Samtidigt införde man även begränsningar i antalet bäddar på de andra fjällstugorna i området, restaurangen på Blåhammarens fjällstation stängdes omedelbart och på Sylarnas och Helags fjällstationer ska restaurangerna stängas senast 2028. Detta har inneburit kraftiga begränsningar i STFs verksamhet som har varit synonymt med en svensk fjällsemester i årtionden. De lokala samebyarna jublade men turisterna var upprörda. Maria Ros Hjelm, generalsekreterare för STF, berättar hur hon fått motta oräkneliga samtal med hot och personangrepp för att hon “stänger de svenska fjällen”. Många turister ser det som att deras möjlighet att utforska Jämtland och njuta av vår unika svenska natur nu försvinner. 

Att frågan om vem som har rätt till fjällen berör råder det inga tvivel om. Men kommer det verkligen att bli så illa som de säger? Maria Ros Hjelm menar att STF jobbar aktivt för att vara mer hållbara och kommer att anpassa sig efter de förutsättningar som finns i framtiden. Samtidigt slår hon fast att “Vi kommer att finnas kvar här i minst 130 år till”. Det kan vara så att om STF inte hade gått med på att begränsa sin verksamhet i Jämtland nu så hade det resulterat i ännu värre konsekvenser senare. Risken finns också att avvecklingen av fjällstationernas verksamhet faktiskt innebär slutet för den svenska fjällturismen så som vi känner till den. STF kanske finns kvar år 2124 men gör fjällvandrarna det?