2025 blir vi alla religiösa
Foto: Privat
Ett nytt år står inför dörren och med det kommer en möjlighet till nystart, reflektion och framtidsspaningar. Emelie Nyman ger sig idag på det sistnämnda och spår att 2025 blir året då unga vänder sig till någon form av tro.
Snart är det nyår, vårt egna lilla Frankensteins monster skapat av oss människor, det vill säga konceptet om det nya året och allt det som tillkommer. Mängder av tid och energi ägnar vi hoppfulla, och något ångestfyllda, individer åt förberedelser, dels inför självaste nyårsafton och dels inför året efter nyårsafton. Det kan handla om hur 2025 ska firas in, hur vi hjärtligt men också med glädje tar farväl av 2024, med vilka vänner natten ska tillbringas med, platsen allt dumt kommer ske, vad som ska drickas för att möjliggöra det sistnämnda, vad som ska smällas, outfiten som känns och ser bäst ut, eventuella lekar och kanske kanske vem som ska bli ens nyårskyss.
Samtidigt handlar det lika mycket om ens plan kring det nya året. Om drömmarna, målen, planerna. Allt för att bli den där bättre versionen av sig själv. Säga vad man vill, vårt lilla Frankensteins monster är trots allt en tydlig markör för nystart, något nytt. Det låter kanske cyniskt, men det är heller ingen hemlighet att många betraktar nyåret precis så. Varsågod att scrolla på diverse sociala medier-app, dessvärre har jag ingen SOU att hänvisa till som kan bekräfta min bild. Däremot är det nog årets tröttaste spaning, så vi håller det till ett konstaterande. Nyår är till för nystart.
Troligen kommer vissa att äta vindruvor under bordet för att deras önskningar äntligen ska slå in kommande år (det är tydligen något folk gör). Andra är lite mer återhållsamma och håller sig till de mer traditionella nyårslöftena och några kommer behandla nyåret som vilket dygnsskifte som helst, men troligen ändå i hemlighet tänka på något litet. Summa summarum, nyårsafton stundar, med alla tillhörande ritualer.
En annan liten härlig ritual, eller kanske snarare tradition, är den om framtidsspaningar. Mer specifikt, vad kommer att vara inne och vad kommer att vara ute 2025? Ni behöver inte oroa er, texten kommer inte bli en lång lista av spaningar varav majoriteten ni kan läsa i diverse tidningsskrifter där återstående spaningar är oseriösa och unhinged för att framstå som lite edgy. Däremot vill jag lyfta en tanke som jag funderat på under hösten som nu utmynnat i en spaning.
Jag är nämligen övertygad om att fler unga under 2025 kommer att vända sig till det andliga, eller till en tro av något slag, och det är av den enkla anledningen att man behöver något som ”make it all makes sense”. Både gällande det privata såväl som i samhället i stort. Varför höll inte relationen? Varför gör ingen tillräckligt åt allt mänskligt lidande vi ser i världen? När nystarten är runt hörnet kanske det inte är så konstigt, utan snarare naturligt, att något alternativt lockar. Något som förklarar, något som skapar mening vilket i sin tur genererar trygghet, något för att 2025 ska bli bättre än tidigare år.
Med den här spaningen avser jag inte att en tro ska guida unga att välja ut nyårslöften, utan snarare göra det lättare att leva i den värld vi lever och verkar i. Världen är orolig samtidigt som filterbubblor är ett högst närvarande fenomen. När krig, klimatkris, lågt förtroende för politiker och en ökad upplevd otrygghet kombineras är det mycket begärt att efterfråga att unga ska se de fantastiska framstegen vi som mänsklighet faktiskt gjort. Att vi över tid minskat svält, genomgått en otrolig teknologisk utveckling, utrotat fler sjukdomar genom vaccin och uppnått ett materiellt välstånd som bara aristokrater för några millennium sedan hade tillgång till, knappt ens det. Men att tro sig kunna övertyga någon ung att möta framtiden med en optimism när skärmen dagligen visar avrättningar, krigets konsekvenser, hur människor flyr orkaner till följd av klimatförändringarna och lämnar sina hundar fastknutna för att dö, när unga inte förväntas få uppleva samma välståndsutveckling som ens föräldrar, hur kriminaliteten i samhället faller ut samtidigt som många människor kämpar med att få vardagen att gå ihop, det är magstarkt. Då ligger det troligen närmare att fokusera på det man har kontroll över och låta det andra vara.
Flera olika rapporter har släppts som stödjer bilden av oro och strävan efter trygghet. BRÅ:s rapport ”Nationella trygghetsundersökningen” från 2024 visar hur unga är den grupp som andelsmässigt känner sig mest otrygga i de fall det går att tyda. Exempelvis är oron för att utsättas för brott högst bland unga mellan 20-24 år, i högre utsträckning hos kvinnor. Till detta presenterade Ungdomsbarometern tidigare i år deras generationsrapport som baseras på ca 15 000 svar i de undersökta åldersgrupperna. Generation Z, som innefattar åldersgrupperna 1996-2010, fick flera olika definierade egenskaper, en av de som sticker ut är ”trygghetssökande”. Något skedde 2023 som ändrade Gen Zs syn på samhället och livet, rapporten menar på att Gen Z till följd av att växa upp i en stundtals orolig värld skiftat fokus och omvärderat allt från politiska frågor till livsstil. Trygghet, kontroll och materialism är allt viktigare såväl som kontrollen över sitt eget. Enligt rapporten handlar det om att säkra nuet innan stora framtidsplaner återigen får ta sin plats i anspråk, i synnerhet när tilltron till politisk förändring och demokratin har sjunkit. Det finns intressant forskning på ämnet som stödjer delar av rapportens resultat. I till exempel Values in Crisis: Societal Value Change under Existential studerar de hur värderingar förändrats till följd av covid-19 pandemin. Den säger att vid en upplevd kris uppstår en tendens att återgå till traditionella värderingar, respekten för auktoriteter ökar och därtill söker fler trygghet i religion.
Att eftersträva trygghet i det privata är inget jag har någon åsikt om, kombinationen av misstro till politiken simultant med ökad respekt för auktoriteter vid upplevda kriser ger dock tillräckligt med fog för vaksamhet - en så kallad red flag. Om trygghet blir ekvivalent med ökad statlig kontroll får vi problem. I ögonblicket kanske reformer som chat control, informationsplikt, begränsad arbetskraftsinvandring, indragna medborgarskap och ökad kameraövervakning känns tryggt. Men vilket samhälle ger det på lång sikt, egentligen? Ungdomsbarometern vittnar till detta om att antalet unga som kan tänka sig ta till våld för att påverka samhället ökar, om än från låga nivåer. Det är inget att rycka på axlarna åt.
Det vi kan konstatera innan vi hamnar alldeles för långt ifrån det ursprungliga ämnet är att 1. Unga känner en ökad oro utifrån olika aspekter, 2. Deras “coping mechanism” är att eftersträva trygghet. Och 3. Som en bonus till politiskt aktiva, det finns red-flags, se dem och agera.
Med bakgrund i detta, finns det verkligen tillräckligt med belägg för mitt påstående att 2025 är året fler unga blir religiösa i någon mån eller skaffar sig en alternativ tro? Nja, inte riktigt. Men jag vill ändå påstå att det ligger något i min spaning. För er som inte larvar er med att undvika TikTok och scrollande har man under senare år sett ett ökat intresse för astrologi, tarotkort, kristaller, häxkonst och tanken med att universum har en plan och att allt är möjligt så länge du manifesterar. Det handlar inte ens längre om något djupt kaninhål utan är tillgängligt och får en allt större plats i ungas populärkultur. Law of attraction och law of vibration är förekommande exempel inom den här kategorin. Innan uppfattade jag det som att många sett det lite som en hobby, halvt eller helhjärtat trott på det. I takt med att världen ställer hårdare krav och verkligheten blivit tuffare funderar jag på om inte fler kommer att vända sig till något som ”make it all makes sense”. Så sent som i november vittnade svenska kyrkan om att fler unga går med i kyrkan. Ser man till värderingsförändringar vid upplevda kriser som i forskningsuppsatsen längre upp är det inte helt otänkbart.
Jag kommer inte att vara förvånad om det 2025 blir trendigt att vara “Church girl”, kanske för en genuin tro, kanske för signalvärdet, kanske för den upplevda tryggheten den medför eller en kombination av alla tre. Jag tror att 2025 kommer vara det första året på en längre trend och att det framförallt kommer att synas när de födda kring 2010 börjar forma sin samhällsuppfattning. Oavsett om min spaning vid samma tid nästa år visar sig stämma eller inte behöver politiker ta signalerna på allvar, trygghetssökandet uppstår inte ur tomma intet. Sen har jag inga åsikter om tro i sig, jag själv har börjat gå i kyrkan oftare, så you do you girl. Men det vi behöver är politisk handlingskraft och reformer för att visa att vårt demokratiska system fungerar. Något som trots allt balanserar upp tilltron till vindruvsätandet under bordet på nyårsafton, kristallerna runt halsen och manifesterandet.