För ett framtida grönt samhälle som går ihop!
När jag var liten brukade jag ha 10, ibland 20 års planer för mitt liv. Målet med det hela var att både hinna med att bli fotbollsproffs, läkare och statsminister, något jag idag ser som helt galet men som då var ett reellt mål. Att vilja veta vad framtiden innehåller är trots allt det rimligaste man kan önska sig. I klimatpolitikens fall inte minst. Vad som är konstigt är att vi inte längre har en idé om hur framtidens fungerande värld ska se ut, bara otydliga fakta om hur en förstörd värld ser ut. Vi kämpar för klimatet, men vem och vad kämpar vi egentligen för? Och går det verkligen ihop?
Foto: Centerpartiets ungdomsförbund
Något som redan idag börjat bli populärt är delningsekonomin, där man genom en app betalar en mindre summa för att låna (eller dela) på resurser. Men det fungerar inte alltid. Mat och vatten går exempelvis inte att dela på. Det är inte heller alla omständigheter som tillåter delning, exempelvis när man bor långt bort från en stad och därför behöver ha en egen bil. De saker som kan delas kommer även behöva delas för att minimera produktion, eller att snarare effektivisera vår användning av det som produceras. Likaså behöver de resurser som inte går att dela, till exempel mat, effektiviseras i alla produktionsled. Grödor behöver bli mer snabbväxande och kräva mindre vatten, näring och solljus. Vatten behöver kunna komma från nya typer av vattentäkter för att grundvattnet inte ska bli för lågt. Och inte minst behöver företag och forskare få plattformar att hitta nya sätt att lösa dessa problem på och där de kan samarbeta för att vi ska kunna nå Parisavtalets mål på 1,5 grad över förindustriell tids temperatur. Varje grad och varje ton koldioxid räknas när jorden i framtiden kommer besluta hur många naturkatastrofer som kommer ske eller hur många ekosystem som kommer kollapsa.
Forskning är toppen, men på kort sikt behövs också sätt att sänka utsläppen snabbast möjligt. För att uppnå det behöver vi ha med oss marknaden, något som idag saknas i flera länder där högerextrema går framåt. I Frankrike har protester från bönder skenat för att deras oro om ekonomiska och sociala problem inte tagits på allvar när regeringen bara fokuserat på att sänka utsläppen. Istället för att försämra livskvaliteten för vanligt folk behöver vi göra de klimat- och miljövänliga alternativen billiga. Att leva gott utan att förstöra för omgivningen är möjligt om vi bara tror på det. Än idag finns det folk som tror att klimatet och tillväxt inte går ihop. Att de har fel kan vi se redan nu, när Sveriges BNP ökar trots att utsläppen minskar. Marknaden löser det mesta genom att följa folkets vilja. Det viktiga är däremot att tillräcklig information finns, för om samhället inte tror på utvecklingen finns heller inte den kraft för den gröna omställningen som krävs och som marknaden faktiskt kan komma med. Det största hotet mot mänskligheten är därmed vår icke-tro på oss själva. Tron på att det faktiskt går att leva gott utan att förstöra förutsättningarna för det som gör livet bra.
Förutsättningar är viktiga för all typ av hållbarhet. För att klimatet ska fungera krävs sänkta utsläpp för att hålla ekosystemen i balans. För att sänka utsläppen krävs en vilja hos människor att sluta producera onytta. Och för att människor ska vilja minska sin konsumtion och effektivisera produktion av varor krävs att resten av ens liv fungerar. Sociala liksom ekonomiska problem, som allt som oftast är mer kortsiktiga problem än klimatförändringarna, kommer nästan alltid komma före i människans prioriteringsordning. Utan en pålitlig demokrati, ekonomi och en god världslig gemenskap finns inte förutsättningarna för en klimatomställning. Det är därför av yttersta vikt att det som genomförs för att rädda klimatet även fungerar kortsiktigt. Hade vi velat ställa om idag hade det gått, men då hade vi behövt gå tillbaka till samma livsstil som innan den industriella revolutionen. Nu ska jag inte påstå allt för mycket, men det går åtminstone att konstatera att demokratin i så fall hade fått sig en törn. Och utan demokrati, ingen grön omställning.
Avslutningsvis står vi nu inför ett vägval. Antingen fortsätter vi att släppa ut, med följder såsom terror, naturkatastrofer, migrationskriser och krig. Eller så enas vi kring det riktiga mission impossible: Att rädda oss själva, att rädda mänskligheten. Det handlar inte om att jorden räddas om vi når ett exakt mål, utan att komma så nära målet som möjligt för att rädda så mycket som möjligt. För att i slutändan kunna nå dit, både kort- och långsiktigt, behöver hela samhället hänga med. För vad är vårt framtida gröna samhälle värt utan en demokrati som faktiskt fungerar?