Vi behöver en europeisk identitet
De senaste åren har begreppet “svenska värderingar” nämnts allt oftare, och fått större påverkan på de inrikespolitiska diskussionerna. Begreppet har gett upphov till splittring inom den politiska vänstern och högern, men det har även visat på hur vi i Sverige snarare fokuserar på vår nationella identitet än vår europeiska. Detta har flera orsaker, men konsekvenserna är ett lågt intresse för, och dålig kunskap om, europafrågor och EU. Om vi långsiktigt vill stärka engagemanget kring gränsöverskridande politik, och därmed även röstdeltagandet i europaparlamentsvalet, krävs att vi först stärker den europeiska identiteten.
Foto: John TownerHemma i Sverige handlar debatten främst om inrikespolitiska frågor såsom lag och rätt, utbildning och vård. Kring dessa ämnen skapas alarmerande och intresseväckande rubriker, samtidigt som information är lättillgänglig. För europafrågor sker rapporteringen och andra sidan skyndsamt, och de få rubriker som når massan baseras ofta på upprörande information som skapar en EU-negativ bild. De största och viktigaste beslut som fattas inom ramarna för det europeiska samarbetet är däremot något gemene man har dålig kunskap om, vilket EU:s klimatarbete genom Fit For 55 är exempel på. Resultatet är en grav okunskap om EU där organisationen anses byråkratisk och svårtillgänglig.
Denna okunskap har resulterat i att vi som samhälle distanserat oss från EU och spelat ner Sveriges roll inom unionen. Vi har inte bara distanserat oss från de politiska beslut som fattas, utan även från en europeisk gemenskap och identitet. Om vi vill öka engagemanget för den europeiska politiken måste vi som samhälle närma oss EU och fatta ägandeskap över de beslut som fattas inom unionen. Detta är inget som kan tvingas fram, utan vi kommer enbart känna oss delaktiga i europapolitiken när det är lika naturligt att kalla sig för “europé” som att kalla sig för “svensk”.
En vanlig farhåga kopplat till en stärkt europeisk identitet är att det skulle påverka synen på lokalsamhället och att makten centraliseras ytterligare. Detta är dock något som, genom en starkare europeisk identitet, kan motverkas betydligt effektivare än idag. Idag händer det ofta att svenska medier missar viktiga delar av lagförslag, som sedan når samhället i slutet av beslutandeprocessen. Exempel på detta är förslaget om höjd åldersgräns för A-traktor körkort. Här hade ett större engagemang för den europeiska politiken ökat chansen att komma in tidigare i processen och, genom visat missnöje, påverkat utfallet. Generellt hade en stärkt europeisk identitet enbart ökat incitamenten att granska de beslut som fattas i EU, och på så sätt även gett en större möjlighet till ansvarsutkrävande och påverkansmöjligheter.
Sammantaget har vi idag en stark svensk identitet som saknar europeisk motsvarighet. Rapporteringen kring europafrågor är undermålig och informationen är svåråtkomlig. Detta har resulterat i att vi distanserat oss från unionen, såväl politiskt som socialt. Vill vi på riktigt stärka intresset för europafrågor, men även kunna motverka centralisering av makt, krävs det att vi känner oss delaktiga i europapolitiken. Detta kan enbart göras när det, för varje svensk, är lika naturligt att kalla sig för “europé” som att kalla sig för “svensk”.
