Jag är precis hemkommen från Palestina efter två och en halv månad som fredsaktivist med organisationen ISM – International Solidarity Movement. Jag blev engagerad i frågan för två och ett halvt år sedan när jag läste om konflikten och fick veta att det byggs en mur inne i Västbanken, bara 22 år efter att lillasystern i Berlin föll (ja, jag kallar den lillasyster. Berlinmuren mätte upp till 3,6 meter, muren i Palestina mäter upp till 9 meter).

Man skulle kunna tänka sig att en sådan här mur skulle gå längs den ”gröna linjen”, som är den internationellt erkända gränsen mellan Västbanken och Israel. Så är inte fallet, istället slingrar sig muren långt in på Västbanken och isolerar nästan 10 % av Västbankens yta genom att omringa flertalet byar. Faktum är att muren enbart till 15 % följer den internationellt erkända gränsen, den ”gröna linjen”, och rutten för muren är mer än dubbelt så lång som den gröna linjen är. När muren är klar kommer ungefär 25.000 människor bo mellan den gröna linjen och muren och på grund av israelisk politik måste invånarna över 16 år ansöka om uppehållstillstånd för att fortsätta få bo i de hus de själva äger och är uppväxta i.

Jag besökte själv byn Al Walaja, söder om Jerusalem, där muren är planlagd och byggs just nu runtomkring hela byn. När muren är klar kommer det finnas en tunnel för invånarna att gå genom och man har fortfarande inte fått information om hur öppningen av tunneln kommer se ut, trots att bygget är långt kommet. Men efter att ha studerat många andra byars fall gissar byborna att tunneln kommer vara öppen ungefär två gånger om dagen troligtvis mellan 6-6.20 på morgonen och sedan på eftermiddagen mellan 16-16.20. Detta innebär att om du som invånare i Al Walaja har ett jobb utanför byn och börjar jobba klockan 8 måste du gå upp två timmar tidigare och sedan sitta och vänta innan ditt jobb börjar. Jobbar du längre än till den tiden tunneln är öppen får du snällt be om att ändra arbetstider.

I just den här byn bor det en familj precis utanför den planlagda rutten för muren. Placerat på en kulle kan man se Jerusalem från deras hus, så man skulle kunna tycka att det vore enkelt och smidigt för den israeliska myndigheten att ge den här familjen Jerusalem-ID som gör att de har rätt att vistas både inne i Västbanken och i Jerusalem. Tyvärr är inte detta fallet, istället ska man nu bygga en tillbyggnad av muren runtomkring det här huset. Det här huset kommer alltså vara omringat av en mur, med en tunnel som öppning in i byn, som också kommer vara omringat av en mur med bestämda tider för in- och utgång. Ett litet fängelse i ett större fängelse, i ett ännu större fängelse.

Född och uppvuxen i ett centerpartistiskt hem i vilket jag har lärt mig om rätt och fel, kom jag till Palestina med öppna ögon redo att försvara grundläggande mänskliga rättigheter. Förundrad och förvånad märkte jag att majoriteten av aktivisterna var från anarkistisk och kommunistisk bakgrund, och lika förvånade var dem över att få höra om min politiska bakgrund. ISM som organisation är partipolitiskt och religiöst obundet, trots detta fick jag redan den första veckan höra ”Du är nog den första centerpartisten i ISM:s historia”. Jag förstod inte alls vad partipolitik hade med försvarandet och solidariteten med ett förtryckt folk att göra, men fick fint förklarat för mig att det finns en tradition för vänsterpartier att stötta Palestina-frågan.

Jag rynkade på näsan och tänkte för mig själv ”jaha det var ju fint av vänsterpartierna att bry sig, men det betyder ju inte att allianspartierna inte bryr sig.” Så tittade jag mig omkring och till min besvikelse så märkte jag att var jag nästan ensam. Jag vill så gärna påpeka att försvarandet av mänskliga rättigheter och engagemanget för ett fritt Palestina borde vara starkt i alla partier. Kampen och solidariteten med Palestina är för alla, det handlar om människors lika rätt och värde. Du är välkommen du också!