Jordbruksstödet - gröda eller ogräs

Runt om Europa hörs protesterna av arga bönder. Bland deras missnöje nämns bensinskatter, skärpta miljökrav och utrikes konkurrens. Men ingen verkar klaga över det europeiska jordbrukets egentliga belastning, jordbruksstödet. 

Rasmus Alriksson

EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) har sedan grundandet varit en av dess största utgifter. CAP har det uttryckta målet att garantera en säker inkomst för jordbrukare och livsmedelssäkerheten för medlemsstaterna. Idag står CAP för cirka en tredjedel av EU:s totala budget. Under 2019  var CAP:s totala utgifter 57,98 miljarder euro, av detta gick 41,43 miljarder euro till det finansiella direktstödet för jordbrukare. 

Idag är det totala stödet en jordbrukare får baserat på hur många hektar jordbruksmark som denne äger. Detta är ett system som oproportionerligt gynnar stora jordbruksföretag (cirka 80 procent av direktstödet går till de 20 procent största jordbruksägarna) och eftersom stödet inte är kopplat till ens produktion så innebär det att direktstödet gynnar markägande snarare än jordbruksproduktion. Effekterna har varit att det skedde en skarp minskning av antalet jordbruksverksamheter som äger mindre än 100 hektar mark mellan 2005 och 2020 medan under samma period ökade de som äger mer än 100 hektar. Jordbruksmarknaden blir alltså mer och mer koncentrerad på ett fåtal aktörer som gör det svårare för nya innovativa aktörer att etablera sig på marknaden. 

EU spenderar alltså miljarder av skattepengar på att ge de största företagen en orättvis fördel över deras mindre konkurrenter. Knappast en fri marknad kan man tycka. 

Man kan kanske tro att dessa stöd ändå är nödvändiga för att jordbrukssektorn ska kunna överleva alls. Då kan Nya Zeeland ge ett exempel på vad som händer när jordbrukssubventioner avvecklas. Sedan Nya Zeeland avvecklade sina jordbruksstöd och -tullar under 80-talet  har jordbrukssektorns produktivitet fyr-dubblats.

Om Nya Zeelands jordbrukssektor kan blomstra utan subventioner, varför ska vi då slösa miljarder i skattepengar på att förvränga jordbruksmarknaden? Vore det inte bättre om EU lärde sig av Nya Zeelands exempel och avskaffade dessa subventioner och skapade en riktigt fri och rättvis jordbruksmarknad?